Pressmeddelande 2002-05-03.

Den historiske Jesus och judiska renhetsregler

Var Jesus likgiltig inför orenhet? Eller kan man förstå den historiske Jesus inom ramen för samtidens renhetsparadigm, även om han tänjde det till bristningsgränsen? Thomas Kazen presenterar i sin avhandling några alternativa tolkningar till Jesus förhållningssätt. Den efterföljande utvecklingen blir därigenom begriplig, där den kristna kyrkan så småningom, med hänvisning till Jesus, helt släpper så gott som samtliga de sedvänjor som fungerade som judiska identitetsmärken.

Omskärelse, sabbatsfirande och renhetsregler var judiska identitetsmärken under det Andra Templets tid, men de hednakristna, som kom att dominera den kristna rörelsen, gav så småningom mer eller mindre upp dessa regler, Thomas Kazen har i sitt avhandlingsarbete behandlat Moseböckernas regler om kroppslig överförbar orenhet. De handlar om rituell orenhet, orsakad av kontakt med människolik, personer med flytningar eller ?spetälska?. Orenheten kunde vara av olika grad och krävde olika åtgärder. Reningsriter innehöll vanligtvis tvagningar och bad. Dessa regler utvecklades ytterligare under det Andra Templets tid, och finns omvittnade i judisk rabbinsk litteratur.

Jesus förhållningssätt till judisk lag har i allmänhet tolkats utifrån ett antal konfliktberättelser som färgats av kyrkans förhållande till judendomen mot slutet av första århundradet e.Kr. Vid en noggrann undersökning av ett antal Jesustraditioner, som inte ingår i konfliktsammanhang, finner Thomas Kazen att problematiken kring renhet och orenhet ibland ligger latent under textytan, trots att den inte finns klart uttalad, eftersom rituell orenhet inte var någon het fråga när berättelserna fick sin slutliga form.

Traditionerna beskriver en Jesusgestalt som inte undvek orenhet, utan snarare behandlade denna med viss likgiltighet. Den senaste tidens forskning kring texterna från Qumran, stöder slutsatsen att frågor kring orenhet och reningsriter var högaktuella och orsakade konflikter mellan olika grupperingar på Jesus tid. I en sådan miljö måste Jesus förhållningssätt tett sig anmärkningsvärt.

Thomas Kazen föreslår tre möjliga förklaringsmodeller till Jesus förhållningsätt: Jesus attityd kan ses som del av en etisk linje i judendomen, där "inre" renhet prioriterades framför "yttre" och social rättvisa ibland ställdes i kontrast till kultens krav. Den andra modellen uppfattar Jesus handlande som ett gensvar på ett regionalt, galileiskt dilemma. Den tredje utgår från hans verksamhet som exorcist, och betraktar Jesus förhållningssätt till orenhet i ett maktperspektiv, som uttryck för hans gudsrikesbudskap och kamp mot demonisk ondska.

Resultatet blir att Jesus kan förstås inom ramen för det rådande renhetsparadigmet, samtidigt som han tänjer det till bristningsgränsen. Hans handlande och undervisning ryms i den inomjudiska diskussionen, men i ljuset av den expansionistiska dominansen under hans tid måste Jesus relativisering av renhetslagarna varit oacceptabel för många. Detta gjorde det möjligt för den framväxande kristna rörelsen att ytterligare relativisera dessa reglers värde i förhållande till privatmoral och socialetik. Den efterföljande utvecklingen blir begriplig, där kyrkan så småningom, med hänvisning till Jesus, helt släpper så gott som samtliga de sedvänjor som fungerade som judiska identitetsmärken.

Disputationen äger rum lördag 11 maj kl. 10.15 i sal IX, Universitetshuset. Opponent är prof. James D. G. Dunn, University of Durham, England. Thomas Kazen kan nås på telefon 018-471 22 42 eller via e-post Thomas.Kazen@teol.uu.se

Jon Hogdal